Den historiska arkeologin har till skillnad från den förhistoriska och till sin fördel hjälp av de historiska källorna. Här kan vi använda textdokument, kartor och bilder. Ibland förvånas man när historieskildrande böcker och arkivmaterial har fakta som faktiskt inte överensstämmer med verkligt arkeologiskt material. Ändå kunde det ske, så sent som för ett decennium sedan att man vid undersökningar endast dokumenterade mycket små delar eller inte alls och schaktade bort hela lager och lämningar från de senaste århundradena. Detta kunde i sin tur bidra till felkällor samt dålig orientering i den moderna historien.

Idag ingår den historiska arkeologin som en viktig del i undersökningsarbetet. En viktig punkt i den historiska arkeologins utveckling i Sverige är att Lunds universitets utbildning i medeltidsarkeologi har under 2005 bytt namn till "Historisk arkeologi". Här vill man markera en breddning och förändring av det gamla ämnet som funnits vid Lund sedan 1919. Lunds universitets institution för arkeologi och antik historia har varit ledande vad gäller debatten kring den historiska arkeologin de senaste decennierna.

Om vi ska ta hänsyn till vår historia gäller detta inte enbart vår forntid utan även samhällsförhållanden under de senaste århundraden. Det är ofta man har påpekat till sitt försvar att man har dokumenterat det mesta i byggnadsteknik och känner till människors tillvaro under exempelvis 1800- talet. Sådan är dock inte verkligeheten. Det finns både samhällsutvecklingar som vi inte känner till, och framförallt platser som inte har dokumenterats tillräckligt bra eller alls under historisk tid.

Den historiska arkeologin kan studeras ur en mäng olika aspekter. Dels som ren arkeologisk - metodisk forskning med lämningar från historisk tid, dels som en teoretisk diskussion kring den historiska arkeologins relevans och rent av existens. Under den tid som denna disciplin av arkeologi har funnits och blivit accepterad har man fokuserat sig på olika problem och diskussioner. Framförallt har detta gällt den teoretiska diskussionen kring texten som problem, men även den historiska arkeologins nödvändighet. Det finns faktiskt fortfarande arkeologer som inte riktigt vill erkänna denna gren av arkeologi som "riktig" arkeologi, utan som en sorts antropologisk historieforskning.

Arkeologin kan uppdelas i olika inriktningar och grenar. En viktig uppdelning är just den mellan"förhistorisk" arkeologi, och "historisk" arkeologi där man använder sig av historiska källor. Även inom den historiska arkeologin finns en rad olika inriktningar och grenar. Exempel på några av dessa är bland annat klassisk arkeologi, medeltidsarkeologi och bibelarkeologi. Dessa inriktningar har vuxit fram på olika sätt inom olika delar av världen och med olika teoretiska diskussioner som följd. Om vi tar den klassiska arkeologin som exempel, som skulle kunna definieras som den historiska arkeologins ursprung, blev den främst till genom det Europeiska intresset för det antika. Denna verksamhet skulle senare utvecklas till vad som under 1900- talet blev klassisk arkeologi.

Om vi försöker se vilka grunder den historiska arkeologin har utvecklats från och vilka skeden den genomgått kan vi snabbt konstatera att detta skett olika i olika världsdelar och till och med länder utifrån olika intressen och traditioner samt ibland även politiska situation. I Sverige såsom större delen av Europa har den historiska arkeologin grundats inom den klassiska arkeologin. Om vi ser till enbart Sverige har framförallt medeltidsarkeologin spelat en avgörande roll inom den historisk arkeologiska grenen.

På senare tid kan man också uppmärksamma specialgrenar som industriell arkeologi, trädgårdsarkeologi
och krigsfällts arkeologi. I Amerika grundar sig den moderna historiska arkeologin främst på den moderna världens tidsyttringar. Här finns bland annat arkeologi som behandlar Amerikas utveckling under kolonisationsfasen och därefter.

Hur man än dock vill tolka den historiska arkeologin återkommer vi alltid till en och samma slutsats; den historiska arkeologin behövs, ty text kan aldrig omfatta en så stor del av ett samhälle och dess förhållanden samt mångfaceteringen som ett arkeologiskt material kan erbjuda.